Solgudinna

På Jonas Gardells hemsida hittade jag ett utdrag ur hans kommande bok Jesus-boken. Ni som har läst boken Om gud vet säkert att det är en tolkning av den krongliga text som står i bibeln. Jonas lägger även in historik mellan raderna vilket gör det hela mycket intressantare för en icke troende.


Jag har läst boken Om gud och tyckte den var bra trots att jag inte är ett dugg religiös. Men jag gillar ju att läsa om historia, typ Herman Lindqvist också.
Så här skriver Jonas, det är hans egna ord:

Här följer ytterligare ett kort utdrag ur den kommande Jesus-boken. Återigen påminner jag om att detta är ett work in progress och att den utlagda texten inte med säkerhet är exakt så som den i slutversionen kommer att lyda. Följande text är ur ett av bokens inledningskapitel, och som jag skrev igår krävs det förmodligen ett rejält religiöst intresse för att man skall vilja läsa den här boken. Håll till godo.

När Jesus skickar ut sina lärjungar att själva förkunna Guds rike, ger han dem tydliga direktiv för vad de ska ha med sig. I princip ska de inte äga någonting utan vandra från plats till plats och sprida budskapet om det antågande Gudsriket. De skall inte arbeta för sitt uppehälle utan ta emot mat, husrum och ekonomiska bidrag var de kan få.

Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav. Ty arbetaren är värd sin mat. I varje stad eller by som ni kommer till skall ni ta reda på vem som är värdig där och stanna hos honom tills ni skall vidare.

De skall alltså gå barfota, inte äga pengar, inga extra kläder, inte ens den livsnödvändiga stav man brukade ha med sig för att försvara sig med mot vilda djur och rövare.
Paulus hänvisar också till det här Jesusordet i sitt brev till Korinterna: ?Så har också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle av evangeliet.?
Det står ingenstans att Jesus eller hans lärjungar arbetade för att försörja sig. Tvärtom uppmanar han de som vill följa honom att lämna allt.
Lukas berättar hur olika kvinnor bidrar med pengar till gruppen, och flera gånger skildras hur Jesus och hans lärjungar äter middag hos tillfälliga värdar.
Mycket talar därför för att Jesus verkligen levde som han lärde, utan hem och utan ägodelar, beroende av andras välvilja. Eller som Jesus själv säger:

Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.

I sin hemstad Nasaret hade Jesus varit snickare. Det grekiska ord som används i evangelierna är tektón, som snarast betyder träarbetare, och har mycket litet att göra med den finsnickare vi kanske associerar till. Forskarna är oeniga om vilken status en tektón hade i det palestinska samhället. Somliga vill definiera träarbetaren som lägre medelklass medan andra forskare hävdar att tektón stod under den icke jordägande bondeklassen och bara snäppet över de utstötta, och faktum är att tektón är ett ord som återfinns i samlingar med skällsord som bättre ställda kunde använda mot den obildade pöbeln.
Obildad pöbel?
Men evangelierna nämner ju faktiskt att Jesus kan läsa! I Nasarets synagoga läser han ju ur Jesajaboken om hur blinda får synen åter, hur de lama kan gå och de fattiga får ett glädjebud.
I Talmud beskrivs hur det relativt tidigt i Palestina uppstod en rörelse som grundade skolor runt om i landet för att lära alla (pojkar) att läsa, så kallade bet ha-sefer, men problemet är att den tidigaste källa i Talmud som beskriver denna verksamhet är tvåhundra år yngre än Jesus, och många forskare ifrågasätter tillförlitligheten i dess uppgifter, särskilt som skolrörelsen skall ha letts av Simeon ben Shetah, en man omkring vilken det tidigt uppstod stark legendbildning. Den andra stora reformatören av det palestinska skolväsendet, översteprästen Josua ben Gamala, var verksam först då Jesus redan var en vuxen man.
Det är därför långt ifrån säkert att det fanns någon skola i Nasaret under Jesus uppväxt.
Man har räknat på att ca 95-97 % av den palestinska befolkningen på Jesu tid inte kunde läsa.
Missförstå nu inte. Jag påstår inte att Jesus inte kunde läsa. Det är möjligt att han, trots sin ringa bakgrund faktiskt kunde det, särskilt om Josef och Maria var fromma, vilket det finns skäl att tro, och om Jesus var deras förstfödde, vilket vi inte alls vet.
Men om han inte kunde det?
Är det stötande med en Messias som är analfabet? Vi måste våga tänka tanken att Jesus inte kan läsa. Att han var fattigare än vi velat tro, hans ursprung enklare.
Kristendomens två stora lärare är Jesus och Paulus.
Vad skulle kunna vara en avgörande skillnad mellan dem?
Att Paulus kan skriva.
Alltså skriver han.
Den religiösa ledare som inte kan skriva måste visa med sitt eget liv hur man ska leva ? och hur man ska dö.
Jesus är en enkel träarbetare som blir en hemlös, kringströvande helbrädgagörare. När han talar om de fattiga och de utsatta, talar han inte bara om andra, han talar också om sig själv.
En träarbetare som Jesus ? eller hans far Josef ? tjänade sällan mer än en vanlig daglönare, och det var långt ifrån tillräckligt för att tillgodose ens de grundläggande behoven i en så pass stor familj som Jesus.
Vi vet ju inte heller vad som när Josef dör. Det enda vi vet är att han inte verkar vara i livet när Jesus börjar sin verksamhet.
Om Maria blev änka tidigt och hennes barn faderlösa måste det ha inneburit en ekonomisk katastrof för familjen. När bibeln räknar upp vilka värnlösa som är särskilt utsatta och som man särskilt måste hjälpa nämns alltid änkorna och de faderlösa: ?För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.? Jesaja skriver om de som besitter makten att ?de förvägrar de svaga rättvisa, berövar de fattiga i mitt folk deras rätt. Änkor blir deras offer, faderlösa plundrar de.? Och det är ingen poetisk omskrivning Jesaja gör utan han berättar helt sakligt om änkornas och de faderlösas levnadsvillkor.
Det absoluta flertalet av jordbruksbefolkningen i antiken, inte minst i Palestina, levde på eller under svältgränsen . Marken de brukade var för liten, varje missväxtår fick katastrofala följder, dessutom beskattades man hårt och tvingades ofta skuldsätta sig så djupt att man inte kunde behålla sin jord. Majoriteten av befolkningen levde med andra ord under konstant hot om undergång. Och det är till dessa utblottade människor som Jesus vänder sig med sina ord: ?bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen? .
Hoppet han ger dem är Guds rike där alla deras behov skall bli tillfredsställda: ?Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få det andra också.?
Att ha mat för dagen, att kunna släcka sin törst, att äga kläder på kroppen var långt ifrån en självklarhet för flertalet.
Ofta beskrivs i evangelierna hur fattiga människor går nakna. De går i trasor. Att äga kläder var att äga något av sådant värde att man riskerades att rånas och dödas. Att äga två tunikor istället för en användes som sätt att avskilja den fattige från den helt utblottade. Ofta bar man bägge tunikorna samtidigt, den ena över den andra. Så när Johannes Döparen uppmanar dem som har två tunikor att ge bort den ena till någon som inte har , är det en nästan provocerande utmaning. Johannes begär att den fattige skall avstå från sin lilla marginal, det lilla som skiljer honom från att vara helt utblottad.
Jesus vänder sig i sitt evangelium till dessa de minst lottade.
?Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta.? Så utropar Jesus enligt Lukas evengelium.
Det ord som används på grekiskan för fattig är ptochos, ett ord som betecknar inte de lite lagom fattiga, penes, utan de som är helt utblottade, de som har inget.
Blir det inte oerhört mycket mer intressant om Jesus faktiskt själv tillhörde de fattigaste, de utblottade, som han vände sig till?
Om han var en av dem.
Låt oss lämna våra föreställningars Jesus Kristus för en annan, möjlig Jesus. Han som för alltid dömts att vandra i skymundan. En Jesus om vilken vi måste ställa frågor innan vi kan börja formulera svaren.

En enkel och fattig man som Jesus livnärde sig framför allt på bröd, oliver, olivolja och vin. Stuvade bönor, någon grönsak, nötter och frukt, saltad fisk och endast vid högtidliga tillfällen kött. De flesta skelett man funnit från tiden som Jesus levde visar brist på järn och protein, kranier av fyrtioåriga människor har ofta få eller inga tänder kvar.
Man levde sitt liv där man var född. Att förflytta sig var förknippat med faror. Resor företog man i grupp. Antingen inom familjen eller klanen, eller också slöt man sig till de karavaner som hade väpnade vakter och färdades i deras beskydd. Det nämns vid ett par tillfällen i evangelierna att Jesu följe faktiskt var beväpnat.
Livet var hårt och man dog ung. Endast en minoritet fick uppleva sin tjugofemårsdag. Vi vill gärna se Jesus som en relativt ung man, men när han började sin verksamhet vid ca trettio års ålder var han snarare en som levt längre än de flesta.
Vi tänker oss gärna Jesus milda, kärleksfulla leende.
Lägg nu till att leendet troligen var tandlöst så får vi förmodligen en smula rättvisare bild.

Jag får en annan inblick i hur det kunde sett ut på den tiden när jag läser hans tolkning och det är det som är det intressanta för mig.