Folkslaget kelterna, som huvudsakligen levde på Irland och i Skottland, firade sitt nyår den 31 oktober.
Man arrangerade då en festival för att ära Samhain, dödsguden, och druiderna
utförde rituella offer för att tacka för den gångna skörden.
Kelterna trodde att deras avlidna släktingar kom tillbaka denna kväll för att söka närhet bland de levande.

Detta var på gott och ont, ty även om man fick möjligheten att fråga de döda om framtida händelser (vilket de hade insikt i), måste andarna först dricka blod för att kunna stanna natten ut.
Vanligen dög djurblod, men en hungrig vålnad kunde lika gärna sträcka sig efter sin egen släkting, om inget annat stod på menyn. Man samlades därför runt stora eldar för trygghet och skydd. Det fanns även andra skepnader man fruktade i oktobernatten. När portarna till dödsriket stod öppna, släpptes också andra fasor lösa.

Som med så många andra "hedniska" högtider övertogs denna fest av kristendomen, och gjordes om för att passa den nya religionen. I kombination med högtidlighållandet av de avlidna började man också fira minnet av helgonen och martyrer. På brittiska öarna fick helgdagen namnet All Saint´s Day (alla helgons dag), eller All Hallow´s Eve (alla heligas afton). Det sistnämnda blev så småningom Halloween i folkmun.

Även om den kristna kyrkan utrotat de gamla gudar som tidigare firats, kunde den inte ta kål på fruktan för de övernaturliga väsen som sprang lösa den 31:e. Tvärtom hade folk fått ytterligare maror att vara rädda för i form av Satan och hans anhang av demoner och häxor.

När skottar och irländare emigrerade till USA för ca 150 år sedan, tog de naturligtvis med sina allra folkligaste traditioner också. Seden "Trick-or-treat" (här i Sverige kallad "bus eller godis") kommer inte helt oväntat från Irländarna.

Från början handlade det om practical jokes som de vuxna spelade varandra. Man kanske hängde upp grannens möbler i ett träd, eller ändrade om gatuskyltarna. Meningen var att imitera de bus som utfördes av småfolket, i synnerhet ett retsamt släkte älvor eller vättar kallade pixies. Så småningom övertogs traditionen av barnen, medan de vuxna pustade ut efter helgmiddagen.

Seden att knacka dörr kommer dock från England, och kallades från början för souling. Barnen gick runt till de närbelägna husen sjungande "A soulcake, a soulcake, a penny or a soulcake". Som betalning för att de bad för de avlidnas själar, fick de en slant eller en "själakaka"; en vinbärs-korint.

I USA har kakorna ersatts med godis och hela parader med utklädda barn är inte ovanliga. Man har också tagit traditionerna ett steg längre, och tigger -förutom godsakerna- ihop pengar till välgörenhet, UNICEF och barnrelaterade organisationer.