Så var det handlat till helgen
Det är altid bäst att åka och handla när man är mätt :0)
Innanför dörrarna stog vagnar på rad med nya färgsprakande
penséer. Jag kunde inte motstå att köpa dem och några minipåskliljor i kruka som
jag har tänkt att plantera i en kruka på trappen imorgon.
Nu har jag äntligen fått vårkänslor, solen har skinit hela dagen idag med
och imorgon ska det bli ännu varmare.
Kanske man rent av kan sitta ute och fika till helgen.
Jag har tänkt att baka en ny sorts kaka som jag aldrig gjort förut.
Meningen är att vi ska ha den på jobbet till föräldra fika om den blir bra.
Så jag får vara försökskanin och prova den hemma först.
Jag lägger ut recept och bild så fort den är klar.
Har ni också sett programmen om familjerna annorlunda?
Så stökigt upplevde aldrig jag att det var när jag var liten.
Men det är klart jag var ju nr 6 i en syskonskara på 7 barn.
Som en av de mindre sladdbarnen upplever man kanske inte den
där kaosen. Man har ju äldre syskon som får hjälpa till mer än
vad man själv gjorde.
Även om vi var en stor familj så är det många år mellan den första och en sista
så man hade inte så mycket gemensamt från början.
Det var långt senare när man fick barn som an började umgås.
Nu bor vi så långt ifrån varandra så det blir inte så ofta som vi ses för den
sakens skull. Men en bror har jag fått med mig ner till skåne i alla fall.
Från början var vi 4 killar och 3 tjejer.
Nu finns bara 2 utav killarna kvar i livet.
Båda omkom i en motorcykelolycka för snart 35 år sedan.
Och även om det är länge sedan så tänker jag ofta på dem.
I onsdags så skulle jag läsa högt ur en bok för treorna när de hade
fruktstund efter rasten.
Den handlade om en pojke som kommer hem efter skolan och mormor står i
köket och torkar av diskbänken om och om igen.
Pojken förstår att det är något galet och undrar var mamma är.
Hon är på sjukhuset svarar mormor.
Är hon sjuk, frågar pojken.
Nej, hon är inte sjuk, svarar mormor tungt.
Tillslut går pojken in på sitt rum och ringer en kompis som
talar om för honom att en polis har blivit skuten.
Då lägger han ihop ett och ett, hans pappa är polis... det är pappa som har
blivit skuten.
När jag läste det, hade jag svårt för att hålla tillbaka mina egna känslor.
Det var precis så det var när jag fick reda på att mina bröder hade krockat.
På vägen hem möter jag en kompis som säger att mina bröder har
varit med om en olycka. Jag avfärdar det bara och säger, det är inte sant
det har jag inte hört något om.
Väl hemma står min stora syster i köket som har flyttat hemifån för länge
sedan och rör i grytorna på spisen.
Var är mamma, säger jag.
Hon och pappa är på lasarettet, säger hon.
Bosse och Janne har krockat på motorcykel och de vet inte om
de klarar sig.
Det är klart att de gör, skriker jag.
Allt går att laga, det går väl att sy ihop, skriker jag hysteriskt.
Bilen med mamma och pappa kommer utanför fönstret och jag hör mammas
tunga steg i källartrappen, hon orkar knappast gå upp.
Den dagen misste jag inta bara två bröder, jag misste även en glad och
go mamma, hon blev aldrig den mamma som jag och vi andra så väl behövde igen.
Men åhh va sorgligt..jag har själv fem syskon svårt att tänka mig att vara utan någon av dom.
Jag umgås inte med många jag heller...men ändå..jobbigt.
Hoppas kakan blev god..kramen
Men vilken tragisk händelse för er familj, vilken tragedi det måste ha varit för er alla.
Något som naturligtvis präglar hela ens liv.
Har också upplevt den sortens smärta som barn,
vår pappa blev ihjälslagen, ett offer för det oprovocerade våldet som vi ser alltför ofta numera....kram kram Carina
Åhså sorgligt och tänk vad jobbigt för dina förädrar( även för er syskon ) lite av din mamma gick nog i graven oxå.
Jaghar oxå 6 syskon, vi är alltså 7 och jag är nummer 5 i barnaskaran och alla är i livet.
Vi är i åldern 41- 59 och min mamma var 17år när hon fick min äldsta syster.
Ett ämne att blogga om helt klart.
kram Tingeling
Åh fy så ohyggligt hemskt att förlora två syskon samtidigt och för dina föräldrar att mista två av sina barn. Ibland kan man tycka att man har det jobbigt men så här jobbigt har jag aldrig behövt haft det.
Kram till dig och godnatt
men fy vad hemskt,
måste vara så svårt att gå vidare,
otroligt vackra blommor,
kram
Först suckade jag och var lite avis på dina blommor på trappan....men vad är det att haka upp sig på.
Förstår att du har en tung ryggsäck med dig att bära ibland :/
Har just nu cirklar med anhörigvårdare som där har chansen lätta på locket...känslor har svallat, både sorgsna och glad.
Åh, vad sorgligt. Jag tycker så synd om dina stackars föräldrar som skulle orka vidare efter en så tråkig händelse. Kanske inte konstigt att din mamma tappade livsglädjen.
Min man har aldrig bakat sådet är lite ironi i mitt uttalande om att jag undrar vad han ska bjuda på imorgon. Jag har retat honom lite idag för det, laga mt kan han inte heller men han har andra bra egenskaper kram tingeling
Tårar rullar här. Sorgligt. Man kan bara tänka sig hur man skulle reagera om det gällde sina egna barn. Man vet inte hur man skulle reagera. Måste varit hemskt om din mamma helt begravde sig i sorgen... Kramar om
Det var en sann berättelse som rörde mig djupt i hjärteroten. Visst är det tragiskt när man misster nära och kära. Det spelar ingen roll att det gått så många år för de finns alltid där i tankarna.
Du har ialla fall fått in vackra blommor i ditt hem. Men kan du redan plantera ut på trappan?
Här har vi fortfarande nästan en meter snö och nu när jag kom ner var det 5 minus på termometern....
Så olika det är...
Den kakan måste vi få se. Hoppas det går bra med baket.
Ha det gott min vän och ha en fin fredag.
Kram synne.
en goo fredagskväll önskar jag dej!
Men söta du....så himla tragiskt, det finns inte ord för det...
Jag förstår vad du menar...vi var med om en trafikolycka nä jag var 6 och lillasyster 4, sedan var sig inget likt. Syster dog nästan och blev annorlunda efteråt. Någon sådandär moderskärlek och glädje i husét...det blev inte likt. Jag fick liksom trösta och hålla lugnt läge..inte ta plats.
Man kan förlora föräldrar på olika sätt.